"Every one of you is fired"

Färjestad har rutin på att sparka tränare: först fick Leif Strömberg gå när Bo "Kulon" Lennartsson lämnade sitt uppdrag, sedan fick ersättaren Per-Erik Johansson flytta till Skellefteå trots att han räddat krissäsongen och fört FBK till SM-guld. I går var det Roger Melins tur.

Det kortsiktiga tänkandet präglar elithockeyn och -fotbollen i alltför stor utsträckning. Roger Melin och Leif Boork är båda skickliga ledare som gjort avtryck på de klubbar de jobbat för. Melin är känd för att med sitt lugna sätt få ut det bästa av spelarna, som under Brynäs guldår 1999 och de senaste årens etablering av Linköping bland topplagen. Boork är i andra änden av skalan, hetlevrad och kontroversiell, och har trots bristen på titlar aldrig varit rädd för att prova nya metoder och har på så vis fått anseende bland lag, fans och hockeytyckare.

Den i regel kloke Mats Wennerholm skriver om sparkade elitserietränare i sin krönika i dagens Sportbladet. Jag håller inte med honom om att det inte är synd om Roger Melin och Leif Boork.

Mats Wennerholm tar i sin text upp några tränare som det "inte gått någon nöd på" efter att de har fått lämna sina lag:
• Leif Strömberg – sparkad från Färjestad säsongen 2005-06 – är tillbaka i elitserien som tränare för Södertälje.
• Gunnar Persson, som fick lämna Linköping i fjol, är tränare i allsvenska Borås.
• Leif ”Osten” Bergström fick gå från Malmö och är nu förbundskapten för Österrike.
• Stephan ”Lillis” Lundh är förbundskapten för J18-landslaget.
Alla har alltså tagit ett rejält kliv ner på karriärsstegen, från topplag till bottenlag, ner en division, till en blåbärsnation eller till yngre spelare.
Märkligt att Mats Wennerholm blundar för det.

Sedan tror jag inte alls att en sparkad tränare gråter hela vägen till banken. Det är förnedrande att tvingas lämna sitt uppdrag, även om man har 140 000 kronor i månaden som tröstpris. Svennis berättade att hans tid som arbetslös efter att FA sparkat honom som Englands förbundskapten var den värsta i hans liv. Så tror jag att många i hans situation känner. Boork och Melin hade säkert hellre velat kämpa sig tillbaka till toppen med sina lag än att få all ledighet i världen.