"I got everything I want – and still I want more"

Jag behöver en ny iPod. Med all ny musik i min dator är det ett bättre alternativ än att börja slänga gammal musik. Men iPodarna är inte så överdrivet användarvänliga. Kanske det är läge att invänta nästa generation? Eller rentav iPhone? Men den har bara 8 GB hårddiskutrymme, så det löser inte mina problem. Dessutom har jag redan en telefon som jag vant mig vid och trivs med. Jag skulle nog fundera ett bra tag innan jag köpte en iPhone. Och kanske vänta in andra generationen. Spanade in Mac OS Leopard nyss. Det verkar jäkligt snyggt och smart. Precis som jag vill att ett operativsystem ska fungera. Det är bara att hoppas att det går att påverka och ställa in det mycket – att jag får bestämma i stället för att Apple har bestämt i förväg.

Det är inte allt prylsuktande jag ägnar mig åt. Jag dreglar även efter A0-skrivare, som kan printa i affischstorlek (upp till 112x84 cm). Det är coolt med stora saker. I told you I would make a good american.

"With no place in 2 000 miles to buy beer"

Att läsa andra författare efter att ha läst Jeanette Winterson är som att dicka Yellow label när man en gång har druckit Earl Grey. Som att äta på McDonalds när man en gång har ätit på Mildreds. Som att dricka hembränt när man en gång har avnjutit årgångswhiskey.

Men det går inte att sluta för det.
Alkoholisten kan inte hålla sig borta.

"Where does your heart grow?"

Jag har aldrig brytt mig det minsta om naturen. Fnyser åt folk som påtar i trädgården, har aldrig öppnat "Flora och fauna" som jag fick i konfirmationspresent, får spontan lust att kaskadkräkas när någon säger Linné. Men nu har ett smärre mirakel skett.

Av rent medlidande med mina krukväxter, som jag skulle vara borta ifrån i två veckor, satte jag dem i vatten i diskhon när jag åkte. (Det här skulle kunna ha blivit historien om proppen som inte gick att få bort efter två veckors fastgosande, men det är det inte.) Och när jag kom hem mådde mina blommor (som inte alls är blommor utan någon sorts bladväxter — Ikea-medarbetaren som hjälpte mig att välja kallade dem killblommor) bättre än någonsin. Massor av nya blad, med friskare färg än någonsin. Och jag märkte att jag tyckte om det. Att se dem må så mycket bättre av väldigt små förbättringar (jämnare vattentillförsel, inget direkt solsken).

När jag berättade historien för mitt ex skrattade hon och sade att det bara var för att jag till slut fick ha makt över liv och död. Jag vet inte hur mycket sanning som ligger i det. Men helt plötsligt finns det Bodil Malmsten-potential i mig.