Varför ska det vara så svårt att ta sig över Atlanten utan att flyga?
Det går att åka som passagerare på fraktskepp, men det kostar över tusen pund. Herregud, då flyger jag hellre i första klass.
Det vore kul att göra en Anna-Karin, och segla sig över till Västindien, men det är svårt att hitta en båt som tar med landkrarbbor ombord.
Men det måste finnas något ekologiskt (och ekonomiskt) hållbart sätt att ta sig till Nordamerika.
Tips mottages tacksamt.
2007/08/17
2007/08/10
"Give the big oil companies the finger finally"
SJ:s vd Jan Forsberg intervjuas i senaste numret av Kupé. Uppslaget formligen kryllar av ordvitsar: "Tufft jobb att vara SJ:s lok", "SJ:s 150 år långa resa", "Det går som på räls", "Som lok för destination framtiden", "För fem år sedan klev han på tåget för att styra det mot framtiden" – och nu har vi bara kommit till första meningen efter ingressen.
Om vi bortser från det överdrivna ordvitseriet – och det krävs en del för att trötta ut mig på den punkten – är det en intressant text Annika Jankell har skrivit. Eller rättare sagt: Jan Forsberg verkar vara rätt människa på rätt plats. SJ har verkligen ryckt upp sig sedan han tog över. Servicen är bättre, fikapriserna ombord med humana, tågen fräschare, ekonomin balanserad. Jag tror också att han har vett att slå mynt av den nya miljömedvetenheten och profilera tåget ännu mer som det gröna alternativ det är. Chartertågen är bara en – men ack så genial – del i det hela.
Jag är i stort sett nöjd med tågresandet för egen del, men det finns en del kvar att göra:
• En storsatsning från politiskt håll. Hur mycket SJ än vill kan företaget inte självt bestämma om nya spår och sträckningar. Botniabanan (vem säger att folk inte ska kunna välja tåget bara för att de bor i Norrland?) och Citybanan för pendeltågen genom Stockholm är en bra början, men det måste komma mer. Infrastruktursatsningar på (ännu snabbare) snabbspår till Malmö och dubbelspår för X2000 på sträckan Stockholm–Sundsvall. För problemet med X2000 är inte att tågen är för långsamma, utan att deras maxhastighet mycket sällan utnyttjas på svensk räls.
• Ett enklare biljett- och bokningssystem. Färre prisklasser, sistaminuten-biljetter för fler än kids och pensionärer och biljettlöst resande för alla (som vill). Sedan vore det fint om SJ:s webbplats var smartare: i färre steg och med platsval á la biograf.
• Ännu hårdare profilering som det enda vettiga miljö- och tidsmässiga alternativet på många sträckor i Sverige. Det är läge att gång på gång lyfta fram utsläppen med bil/flyg kontra utsläppen med tåg, tiden med bil/flyg kontra tiden med tåg. SJ måste utnyttja miljömedvetenheten medan den är inne. Snart är det en annan fråga som medierna lyfter fram.
Om vi bortser från det överdrivna ordvitseriet – och det krävs en del för att trötta ut mig på den punkten – är det en intressant text Annika Jankell har skrivit. Eller rättare sagt: Jan Forsberg verkar vara rätt människa på rätt plats. SJ har verkligen ryckt upp sig sedan han tog över. Servicen är bättre, fikapriserna ombord med humana, tågen fräschare, ekonomin balanserad. Jag tror också att han har vett att slå mynt av den nya miljömedvetenheten och profilera tåget ännu mer som det gröna alternativ det är. Chartertågen är bara en – men ack så genial – del i det hela.
Jag är i stort sett nöjd med tågresandet för egen del, men det finns en del kvar att göra:
• En storsatsning från politiskt håll. Hur mycket SJ än vill kan företaget inte självt bestämma om nya spår och sträckningar. Botniabanan (vem säger att folk inte ska kunna välja tåget bara för att de bor i Norrland?) och Citybanan för pendeltågen genom Stockholm är en bra början, men det måste komma mer. Infrastruktursatsningar på (ännu snabbare) snabbspår till Malmö och dubbelspår för X2000 på sträckan Stockholm–Sundsvall. För problemet med X2000 är inte att tågen är för långsamma, utan att deras maxhastighet mycket sällan utnyttjas på svensk räls.
• Ett enklare biljett- och bokningssystem. Färre prisklasser, sistaminuten-biljetter för fler än kids och pensionärer och biljettlöst resande för alla (som vill). Sedan vore det fint om SJ:s webbplats var smartare: i färre steg och med platsval á la biograf.
• Ännu hårdare profilering som det enda vettiga miljö- och tidsmässiga alternativet på många sträckor i Sverige. Det är läge att gång på gång lyfta fram utsläppen med bil/flyg kontra utsläppen med tåg, tiden med bil/flyg kontra tiden med tåg. SJ måste utnyttja miljömedvetenheten medan den är inne. Snart är det en annan fråga som medierna lyfter fram.
2007/08/09
"Can you save me?"
För två veckor sedan var jag och Erika på Astoria i Sicka – för andra gången på en vecka. Senast var det Harry Potter, nu Jack Sparrow. Att jag skulle komma att lägga så mycket biopengar på action med äventyrstwist ... Det hade förvisso en del med presentkort som måste lösas in att göra, men ändå.
Anyway.
Sveriges näst största biografkedja har begärts i konkurs. Företagets småstadsbiograferna är redan stängda, flera av Stockholmssalongerna är sommarstängda men kommer förmodligen inte att öppna igen, Biopalatset har redan gått över i SF:s ägo.
Det råder en tämligen övergiven stämning ute i Sickla, precis (skulle jag tro) som på de flesta Astoriabiografer. En öde foajé, uppgiven personal. Erika och jag fick dela på den sista tepåsen eftersom de inte köpt in fler – "vi ska ju ändå stänga". Tämligen dystert.
Men ännu mer dystert är att SF i princip kommer att ha monopol på svensk film. I går meddelades det att – till hälften SF-ägda – Svenska Bio köper sju av Astorias biografer. SF tar i och med köpet kontroll över 80 procent av den svenska biografmarknaden.
Men det här behöver inte bli döden för smalare film och medelålders bioglädje.
När Sandrews (som sedan blev Astoria) stängde sin biograf i Sundsvall gjorde SF:s biograf i stan en medveten satsning på så kallad kvalitetsfilm. Det gjorde att Sundsvallsborna inte blev helt strandsatta, utan kunde fortsätta se Emir Kusturicas, Agnès Jaouis och Todd Solondzs filmer. På rak arm kan jag inte säga om fler började besöka Sundsvalls Filmstudios visningar, men det är inte omöjligt.
När allt mer av underhållningsbranchen handlar om att kortsiktigt tillfredsställa de stora massorna med action, dålig slapstick och spekulativa dramer kommer det förr eller senare en motreaktion. Folkets bio har lagt ett bud på Stockholms finaste biograf, Victoria – det är bara att hoppas att de lyckas förvalta Söderpärlans rykte som finbio. Jag tror att folk som inte är fjorton och har mobilen på under filmen kommer att söka sig bort från SF och de stora salongerna. Det kan hända att det här blir räddningen för Zita, Kvartersbion, Sture och Cinemateket.
Därmed inte sagt att min nästa bioupplevelse inte blir "Shrek 3". Och att min senaste inte är "Simpsons – the movie".
Anyway.
Sveriges näst största biografkedja har begärts i konkurs. Företagets småstadsbiograferna är redan stängda, flera av Stockholmssalongerna är sommarstängda men kommer förmodligen inte att öppna igen, Biopalatset har redan gått över i SF:s ägo.
Det råder en tämligen övergiven stämning ute i Sickla, precis (skulle jag tro) som på de flesta Astoriabiografer. En öde foajé, uppgiven personal. Erika och jag fick dela på den sista tepåsen eftersom de inte köpt in fler – "vi ska ju ändå stänga". Tämligen dystert.
Men ännu mer dystert är att SF i princip kommer att ha monopol på svensk film. I går meddelades det att – till hälften SF-ägda – Svenska Bio köper sju av Astorias biografer. SF tar i och med köpet kontroll över 80 procent av den svenska biografmarknaden.
Men det här behöver inte bli döden för smalare film och medelålders bioglädje.
När Sandrews (som sedan blev Astoria) stängde sin biograf i Sundsvall gjorde SF:s biograf i stan en medveten satsning på så kallad kvalitetsfilm. Det gjorde att Sundsvallsborna inte blev helt strandsatta, utan kunde fortsätta se Emir Kusturicas, Agnès Jaouis och Todd Solondzs filmer. På rak arm kan jag inte säga om fler började besöka Sundsvalls Filmstudios visningar, men det är inte omöjligt.
När allt mer av underhållningsbranchen handlar om att kortsiktigt tillfredsställa de stora massorna med action, dålig slapstick och spekulativa dramer kommer det förr eller senare en motreaktion. Folkets bio har lagt ett bud på Stockholms finaste biograf, Victoria – det är bara att hoppas att de lyckas förvalta Söderpärlans rykte som finbio. Jag tror att folk som inte är fjorton och har mobilen på under filmen kommer att söka sig bort från SF och de stora salongerna. Det kan hända att det här blir räddningen för Zita, Kvartersbion, Sture och Cinemateket.
Därmed inte sagt att min nästa bioupplevelse inte blir "Shrek 3". Och att min senaste inte är "Simpsons – the movie".
2007/08/08
"It's a sad, sad situation"
"Jag tycker att det skulle vara ett fantastiskt experiment att stänga ner hela internet i fem år och se vilken konst som produceras under den tiden. Under det tidiga 70-talet kom det minst tio skivor varje vecka som var fantastiska. I dag har man tur om man hittar tio om året", säger Elton John till The Sun.
Den självutnämnde teknofoben Elton John vill släcka internet. Det är en helt galen och omöjlig idé – men det ligger en god tanke bakom. Elton tror att folk skulle skapa bättre (konst och) musik om de inte satt klistrade vid sina datorer dagarna i ända.
"Vi talar om saker som kommer förändra världen och hur människor lyssnar på musik och det kommer inte hända om folk sitter och bloggar på nätet."
Jag tror att han har alldeles rätt. Om jag inte hade en dator skulle jag skriva mer, läsa mer, skapa mer, vara mer politiskt aktiv, göra mer musik och fler körarrangemang.
Å andra sidan är internet också inspiration, en informationskälla, ett sätt att elda under sin vrede. Men det används alltför sällan på det viset. Det är mer av förströelse, skitsnackskanal och soffa för kamraterna.
Den självutnämnde teknofoben Elton John vill släcka internet. Det är en helt galen och omöjlig idé – men det ligger en god tanke bakom. Elton tror att folk skulle skapa bättre (konst och) musik om de inte satt klistrade vid sina datorer dagarna i ända.
"Vi talar om saker som kommer förändra världen och hur människor lyssnar på musik och det kommer inte hända om folk sitter och bloggar på nätet."
Jag tror att han har alldeles rätt. Om jag inte hade en dator skulle jag skriva mer, läsa mer, skapa mer, vara mer politiskt aktiv, göra mer musik och fler körarrangemang.
Å andra sidan är internet också inspiration, en informationskälla, ett sätt att elda under sin vrede. Men det används alltför sällan på det viset. Det är mer av förströelse, skitsnackskanal och soffa för kamraterna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)