"A nervous tic motion of the head to the left"

Chicagosonen Andrew Bird höll i kväll konsert i stan. Han gick på knock och hade mig efter ett par takter i första låten, "A nervous tic motion of the head to the left". Slagverkaren Martin Doshs trumkagge borrar sig igenom mitt bröst och öppnar mitt hjärta för Birds sväng. Och kvällen fortsatte med samplingar, fiolplock, snygga ackord på gitarren och rockiga poser då och då, mellan huvudskakningarna.

Den klassiskt skolade violinisten Andrew Bird är galet musikalisk och hoppar mellan fiol och gitarr helt obehindrat. Dessutom har han en otroligt bra sångröst, vilket förvånade och imponerade på mig. Det är inte alla artister som är bättre lajv än på skiva, men Birds energi och förnyelseförmåga gjorde att spelningen lyfter låtarna. Han sjunger melodierna på andra sätt, han lägger till och drar ifrån låtbitar, han skalar av det neworleanska soundet där melodin ändå är bra nog för att nå fram.

Mina konsertbesök med skakiga knän som följd kan räknas på ena handens fingrar. Det här var ett av dem. Nästa gång Andrew Bird spelar i Stockholm kan det mycket väl vara på en större scen än Kägelbanan.