Det är mycket som inspirerar nuförtiden. Efter trippen till Göteborg och umgänget med Simon, Lisa, Fara och Hamanawikman, vårvädret samt den fantastiska intervjun med Ola Salo i King känner jag att världen ligger öppen för mig. Jag har så många talanger och möjligheter, det handlar bara om att jag ska våga, om att jag ska utmana mig själv. Den senaste tiden har det resulterat i en schlagerlåt och ett körarrangemang. Inte illa pinkat.
Första dagen på Sportmagasinet är avklarad. Tempot är lägre än under utbildningsdagarna och lägre än i nyhetsredigeringssvängen, men det är också långt till lämning. Jag lär få revidera min tempouppfattning om två veckor.
Har suttit ner en hel vecka, först framför datorn på jobbet, sedan framför datorn hemma. Jag sover på sidan också, så att kroppen tynger ner axeln. Inte konstigt att jag är i behov av knådning.
Reflektion kolon: jag borde blogga oftare och i mindre portioner, så att allt inte kommer på en och samma gång. Men varje dag den här veckan har jag tänkt "ikväll ska jag blogga" och sedan bara inte orkat när jag kommit hem. Vimmelkantig är mitt mellannamn.
Mona Sahlin blev igår sossarnas första kvinnliga partiedare. Bra för partiet – och en upprättelse för Mona efter petningen till Perssons förmån. Så vänster som jag är så håller jag ändå med om att sossarnas fokus hamnat fel. Klart som fan att vi ska få fram jobb först och främst – och bråka om ersättningsnivåer för a-kassan i andra hand. S måste bli mer verklighetsanknutet. Det tror jag att Mona, högerfalang eller inte, kan uppnå. Hon kan mycket väl bli "världens mest jämställda lands" första kvinnliga statsminister 2010.
För övrigt är Timrå utslaget ur hockeyslutspelet – i sudden death. Mitt höga blodtryck och skakiga hjärta får därmed ofrivilligt sommarlov. Det är bara att önska Modo lycka till mot lagen söderifrån.
Jag tröstar mig med familjen Fisher.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar