"Just a mortal with potential of a superman"

Okej, en schlagersammanfattning, i backspegeln, med låtarna repeterade i iPoden i två veckor:

• Rätt låt vann. Ola Salo är en överlägsen sångare, låtskrivare och scenperson. Jag är lika imponerad av honom som alltid. I denna tid av personkult borde The Ark ha en god chans på Eurovisionstiteln. Och det är snyggt om kaxighet vinner. Just i den här fallet, i alla fall.

• Balladerna är tillbaka på bred front. Kan det vara så att balladidealet har tagit steget bort från nittiotalets fjanterier ("Se på mig", "I morgon är en annan dag") bleknar till förmån för det aningen mer pampiga åttiotalsstuket? Nu säger jag inte att dagens brudar spöar "Stad i ljus", men Sonja Aldén och Sarah Dawn Finer gjorde intryck på mig. Låtarna är riktigt bra, fläskiga ballader och Brommaskogarna har fått en släng av både "För att du finns" och "I remember love" under mina promenader på sistone. Radion, inte minst Lugna favoriter, lär spela båda ofta. Med rätta.

• Poppojkarna. Sebastian, Måns och Andreas Johnson slogs i viss mån om samma röster – heteroflickornas. Måns eurodiscotjafs avfärdar jag bestämt. Det är verkligen inte min kopp te, plastpojkar med plastlåtar. Peter Kvints låtar, däremot är jag rätt svag för. Förra årets "Sing for me" var stor favorit och borde piskat Carolas hallelujarumpa. Jag tyckte spontant att Sebastian levererade bäst. Jag är i och för sig rätt lättimpad när Idolfolk faktiskt kan sjunga och levererar på scen. "When the night comes falling" har dock en snygg vers (Kvints signum, lyssna bara på "Sing for me") och en refräng som sätter sig. Jag blir inte riktigt klok på "A little bit of love". Johnson är en riktigt bra artist, trygg i röst och framförande. Men låten är galet stulen och dessutom inte hälften så bra som förra årets. Om man ändå ska stjäla kan man väl stjäla från något ännu mer hittigt? Båda dessa låtar har ett litet problem: de är inte så schlagriga. Om Kvint fick in lite med melodifestival i sin retropop tror jag att vinstchanserna skulle öka dramatiskt.

• Föredettingarna. I min Qruiserdagbok skrev jag, efter första deltävlingen, att det var deprimerande att Anna Book och Tommy Nilsson inte bara vann, utan faktiskt var bäst i startfält ett. "Kidsen kan inte sjunga och har urusla låtar", skrev jag. Och det stämde då. Till finalen hade kidsen ryckt upp sig betydligt och sopade mattan med åttiotalsstjärnorna. Tack och lov.

• Felröstningarna. Kalla mig homopartisk, men jag tycker att Andreas Lundstedts dansanta "Move" borde ha slagit fler än två låtar i Book&Nilsson-tävlingen. Låten var i och för sig bara 500 röster ifrån Andersson&Gibsons plats i omgång två, men svenska folket, Elin Lantos falsksång och Britney-wannabeing? Samba sambero? Uno&Irmas tråkpop? Och After darks "(Åh) när ni tar saken i egna händer" är faktiskt en jävligt rolig låt. Snyggt hopvävt, med Bildoktorn, hemmafixarna och Frääääscht-Tina. Och alla dessa snygga ordvitseripassningar på Do it yourself-tema är mycket roliga. "Åh, när ni släpper lös er fantasi är det inget att skämas för, grannen gör nog likadant" – stiligt. Folk som blir upprörda borde ominstallera humordisken. Och Sebastian kunde ha fått några röster till, tycker jag. I och för sig är det ett sundhetstecken att Idol- och Let's dance-folkets upparbetade telefonröstningspublik inte lyckades knäcka The Ark. Rättvisa!